Grunder för tron 1. Kristendomen är i sin kärna sjungen liturgi - alltså en ateoretisk bönehandling.
2 Jesus visade först och främst uppståndelsen och etablerade i sin kyrka det nya uppståndna livet.
3 Det finns inget särskilt vi kan göra innan vi uppstår annat än bekänna Jesus som vår Herre. Förutom vördnaden i liturgin blir våra förment andliga handlingar gärna skrymt. De utvecklas gärna till fasader - trevliga men mer som kläder än kroppen själv.
4 Kyrkans uppgift är hängiven liturgi, inte en psykologi eller socialt karitativ verksamhet (som vi kan göra ändå.)
5 Sakrament ingår i kyrkans verksamhet men bara som hjälp från Kristus. De spelar ingen roll för själva uppståndelsens faktum -- ingen addering av sakrament eller bruk av sakrament ändrar uppståndelsens mirakel.
6 Liturgin är kyrkans första verksamhet och ska visa uppståndelsen, inget annat.
7 Många kristna tycker att vi bara står och mässar våra gudomliga liturgier dag och natt. De anser att det inte är kristendom utan ceremonier. Men från början och för evigt är just detta kristendom. Betrakta de tidiga kyrkorummen -- en skiljelinje mellan himmel och jord för att visa uppståndelsen. Kristendom är just apostoliskt sjungen liturgi inför den faktiskta uppståndelsen.
8 Den helige Ande är i vårt medvetande redan och den som väljer att identifiera sig är redan gudomliggjord. Detta inleddes av den Uppståndne redan på pingstdagen. Uppståndelsens natuir finns alltså inne i varje bekännande människa som ett apriori medvetande.
9 Att vara i den sjungna liturgin, vistas fysiskt och mentalt i den gudomliga liturgin i medvetande om Anden, är ursprunglig kristendom -- inte teologiska, apologetiska eller socialt karitativa projekt (som naturligtvis också kan utföras).
10 Att lyssna eller sjunga liturgin, buga sig inför ikonerna, korsa sig, använda rökelsen, radbandet etc. -- det är kristendom i skarp version. För många moderna kristna är det lång väg till denna rena form av kristendom.
11 Kristendom är att hålla sig nära uppståndelsen, inte en pratad religiös verksamhet i världen. Sådan pratad och diskuterad kristen teologi är också något intressant och viktigt, liksom arkitektur och naturvetenskap. Men kristendomen är liturgi, hjärtats liturgi inför den Uppståndne. Där lämnar vi världen för dess nya mål.
12 Teologi och filosofi ska vi använda för att skaka folk ur sin materialism och bortvändhet från den Uppståndne. Men kristendom är liturgisk tro, inget annat. De här olika sakerna bör inte blandas ihop.
13 För alla som ber rosenkransen brukar jag peka på söndagens tre första mysterier som de viktiga i kristendomen: uppståndelsen, himmelsfärden och insändningen av den helige Ande i människors eget medvetande, i deras hjärtan och kroppar. Alla andra mysterier i rosenkransen är underordnade dessa tre.
14 Ursprunglig ortodox kristendom är sjungen liturgi -- ofta visade missionärerna lokalbefolkningen en sådan liturgi och lät dem därefter välja om de ville bli döpta eller inte. Någon längre utläggning av någon lära kom aldrig i första hand.
15 Uppståndelsens ljus i vårt medvetande -- detta är liturgins mening. I alla gudstjänster där detta inte sker och inte är uppenbart kan vi inte prata om äkta kristendom. Istället kan det då vara fråga om annat: mänsklig gemenskap, intresse för Bibelns texter, predikan och apologetisk verksamhet, allmän uppbyggelse och känsla av samhörighet. Allt är bra saker för människor. Men kristendom är uppståndelsens ljus i våra hjärtan under den sjungna liturgin.
16 När kyrkor bli predikande verksamhet, eller socialt karitativ verksamhet där mer leder till mer i en typiskt världslig mekanik, känner vi inte längre igen den ursprungliga kristendomen. Jesus etablerade uppståndelsens ljus och apostlarna deltog i denna uppståndelse genom en allt mer utarbetad liturgi.
17 Modern apologetik har alltid svårt att förstå den tidiga kristna eremitkyrkan, den som först slog rot i det Heliga Landet. Nästan lika svårt är att smälta att man framför allt var kristna genom att sjunga liturgin och inte genom att predika eller idka social verksamhet som det primära. Alla "sketen" och grottor ignoreras ofta av kristna moderna turister eftersom det inte platsar inom deras uppfattning om kristendom. Men just där, i de bysantinska byggnaderna och i de många eremitgrottorna finns Kristi kyrka, då och nu och i evigheters evighet.
18 Den helige Ande som den Uppståndne sänder på pingstdagen utvecklar inte moderna kyrkoformer utan är själva uppståndelsens ljus i våra hjärtan, vare sig vi sjunger liturgin i eremitgrottan, i kapellet eller med en apostoliskt vigd präst och kantor.
19 En kantor var ursprungligen en apostoliskt vigd präst som tog del i uppståndelsens ljus genom den sjungna liturgin. Idag är det oftast en musikledare som jobbar år en församling där man utformar ett program för gudstjänster.
20 Jesu uppståndelse är mitt nya liv. Det är inte något främmande. Det är mitt nya liv och detta ska firas, naturligtvis, något festligare finns inte. Kristendomen är detta firande: liturgin.
21 Kyrliga dokument, koncilier, doktriner, sakramenthantering -- allt kommer i andra hand eftersom liturgin är den himmelska festen på jorden, den centrala glädjen.
22 Bor du på en bergstopp är uppståndelsen i lika hög grad ditt nya liv och sjunga kan du -- börja sjung nu ! Sjung Fader Vår, Jesusbönen, rosenkransen, sjung evangelietexterna för dagen, sjung de 150 psalmerna ! Liturgin är universell, allt genomträngande lycka.
23 Den apologetiska och socialt karitativa kyrkan är ofta distanserad från uppståndelsen och därmed från det liturgiskt inriktade livet i den helige Ande. Man har uppståndelser mer eller mindre som en händelse längre fram medan ortodox kristendom har uppståndelsen som centralt faktum här och nu.
24 Omvandlingen av uppståndelsen från levande faktum till en läropunkt sker egentligen aldrig i den ursprungliga kristendomen. Istället ser man den Uppståndne som livet här och nu, som Guds gåva och löfte och sin egen deifikation genom den helige Ande.
25 Missionsbefallningen i Matt.28 betyder inte att lämna det uppståndna livet och börja en pedagogisk verksamhet med uppståndelsen endast som en punkt i eskatologin.
26 Mission är egentligen liturgi framförd så att människor attraheras till deltagande. En ensam anakoret kan locka tusentals till Kristus genom sin liturgi och sitt kontemplativa liv. En socialt nyttig kyrka är något annat än uppståndelse och gudomlig liturgi.
27 När kristna söker sig till eukaristin och till adoration inför sakramentet, beror detta på att man längtar till den Uppståndne. Alla sakrament, särskilt eukaristin, pekar på Jesus som den förste Uppståndne som bereder plats åt oss i det nya livet.
28 Liturgin är det ständiga firandet av uppståndelse och himmelshärlighet. En helig väntan på att vi själva ska stå inför Hans ansikte är alltså en psykologisk del av det kristna livet. Denna väntan är i sig en högtid. VVV. Väntan, välsignelse, verklighet.
